Gästgiveriet
År 1796 stod gästgiveriet färdigt, en plats där resande och förbipasserande togs emot, men där ordningen var tydlig redan vid dörren. Adelsmännen inkvarterades på nedre våningen, hederligt folk fick sina rum en trappa upp och övriga gemena sällskap hänvisades till vinden. Ett samhälle i miniatyr, där varje våningsplan speglade sin tids syn på rang och tillhörighet.
Platsen har också upplevt mer dramatiska händelser. Vid översvämningen 1916 nådde vattnet ända till markeringen på fasaden här intill. Då stod här ett hus på gården som fungerade både som tvättstuga och bostad. En äldre man bodde kvar trots de stigande vattenmassorna och vägrade först att lämna sitt hem. Men enligt berättelserna fick även envisheten sina gränser. Men när stövlarna och pottan flöt i väg, då fick det vara nog och mannen flyttade ut. Huset gick inte att rädda utan revs senare ner.
The Inn – In English
The inn was completed in 1796, a place where travellers and passers by were welcomed, although the social order was clear from the moment they entered. Noblemen were accommodated on the ground floor, respectable people were given rooms one floor above, and those of lower social standing were sent to the attic. It was society in miniature, with each floor reflecting the prevailing ideas of rank and belonging.
The site has also witnessed more dramatic events. During the flood of 1916, the water rose as high as the marker on the nearby façade. At the time, a building stood in the courtyard that served as both a laundry and a home. An elderly man remained there despite the rising water and initially refused to leave. According to the stories, however, even his stubbornness had its limits. When his boots and chamber pot floated away, he decided that enough was enough and moved out. The building could not be saved and was later demolished.